Jag har varit ganska flitig nu med bloggandet och tänkte berätta om Zsa Zsa. Jag har inte skrivit om henne alls och det finns en anledning. 

 

Vi börjar från början. Kommer ni ihåg när jag skulle rida henne första gången (eller ja jag provred henne en gång innan)? Iallafall så ställde hon sig på bakbenen och precis efter det så la hon sig rakt på marken. Planen var då att vi skulle lära känna varandra och jobba mycket från marken. Vilket vi också gjorde i över två veckor. 

 

Allt markarbete gick bra och hon var trygg med mig och hade en riktig härlig personlighet. Hon var mer lik en hund i sättet än en häst. Hon ville vara med överallt, gnäggade när man kom, hon var helt enklet mysig. 

 

Sen var det dags för ridningen igen. Allt var hur lugnt som helst och jag skulle hoppa upp i sadeln. Sadeln gled till lite och jag hoppade ner och rättade till den. När jag sen skulle upp igen så från ingenstans lägger hon sig ner igen. Den här gången var det tur att det gick bra. hon var ca 10cm ifrån att lägga sig på min och killens bil! Sen låg hon där och försökte resa sig men kom inte upp. När jag sen spände upp gjorden så reste hon sig igen och började äta gräs. Som om inget hade hänt! 

 

Därifrån tog jag beslutat att hon fick åka hem igen. Jag har inte kunskapen till att "fixa till" en häst som lägger sig ner när man ska rida. Det känns ganska så skumt med att hon nästan la sig på våra bilar. Det här hände förra lördagen och jag körde hem henne i måndags. Ägaren till Zsa Zsa förstod mig och allt har känts bra. Även som ryttare måste man se över sina begränsningar. 

 

Kungen blev jätteledsen när jag kom hem med en tom transport och undrade säkert vad kompisen tagit vägen. Men Kungen har fått nya kompisar nu och går ihop med grannens shettisar och ett halvblod på bete så han är mer än nöjd. 

 

Det är tråkigt att det blev såhär men nu i efterhand känns det som det rätta beslutet.