Jag tycker man oftast får höra, se eller läsa om att det finns ryttare som blir negativit bemötta på grund utav vilken häst dom rider. 

 

En sterotyp om "oss" folk som har travare och skolar om dom till ridhästar är att vi är skogsmulleryttare, inte har kunskap att skaffa något "bättre" eller att vi inte har tillräckligt med stålar i plånboken. Och visst det här kanske stämmer in på en del men långt ifrån alla. Det skulle vara som att säga att alla som har halvblod tävlar i dressyr, också det långt ifrån verklighet. 

 

Travare har fått stämpeln att dom är billiga, super nervösa och kan bara slängtrava. Detta är långt ifrån sanningen. 

 

Jag har helt ärligt aldrig stött på någon som har varit negativ till mitt val av häst. Aldrig några höjda ögonbryn eller någon vass kommentar. Eller jo en sak kommer jag på. Jag hade en vän som sa (jag citerar) "Det är bara att vänja dig Louise du kommer bli van att höra mycket skit om ditt val av ras" Min vän hade uppenbarligen fel. Men  har jag haft tur eller har det bara varit en slump att jag inte har träffat dessa människor som skulle snacka så mycket skit om min häst? Jag vet inte. 

 

Men Kungen har ett undantag. Han är från Tyskland. I Tysklans frysmärker man inte hästar. Det finns alltså inga "bevis" på att han är travare, iaf inte som man ser. Det är först när han börjar röra sig, speciellt i övergången mellan trav-galopp där han inte riktigt bär sig än. Jag vet att många döljer tatueringen med svart eller brun färg för att beviset ska försvinna, åtminstode under tävling. Jag tycker helt ärligt att detta är tragiskt. Varför ska man dölja vilken ras hästen är? 

 

När jag skulle leta efter en häst hade jag några krav. Den skulle vara genomsnäll och lugn. That's it. Jag provred 3 hästar och jag fastande för Kungen. Jag gick efter individ och inte ras. 

 

Jag förstår samtidigt dom som har tävlingambitioner, dom som vill rida riktigt höga klasser. En travare kanske inte passar in i den mallen. Att utbilda en travare tar lång tid, en tid som många ryttare inte vill lägga ner på en häst. Det är inte som att utbilda en ungäst utan du ska lära om en oftast lite äldre häst. 

Alla vill inte ha en travare. Så är fallet ibland. Jag har märkt att många går till attack mot människan som inte vill rida/äga en travare. Enligt mig så måste detta också få vara okej. jag vill t.ex. inte äga en ponny eller en islandshäst, jag gillar raserna men dom är inget för mig. Men bara för att man inte vill ha en viss ras behöver man inte kasta skit på dom som har en sån ras. 

 

Ridsport är en sport som kräver en del skin på näsan. i alla fall om du ska ut och tävla. Jag har varit på en lokal hopptävling och redan på framhoppningen var det otrevligt folk. Inte för att jag hade en travare utan för att på tävling är det prestige, stress och hästar som inte alltid vill över hindret vilket också blir en stor press. Man är där för att prestera och vinna. Det gäller att inte ta åt sig. Att stå på sig. Tyvärr är det inte alla som klarar den pressen. Tävlingsvärlden är hård i alla sporter. 

 

Mitt tips till dom som har fått negativit bemötande på grund utav att man rider/äger en travare. Stå på er. Ni valde den hästen av en anledning och den anledningen är det enda viktiga i slutändan. Folk får tycka vad dom vill och stör dom sig så mycket är det deras problem. Det är inte deras häst uatn din och det är det enda viktiga.